Jag finns

Hej alla!

 Dyker in för att berätta att det är så roligt att ni skickar mig hälsningar via bloggen och mail. Jag har fullt upp. Mitt liv är en enda stor aktivitet! Om jag orkade berätta allt jag gör… ujuj. Och alla recept jag uppfunnit på denna tid! Läckra, smarriga saker som gör livet ännu bättre.

Jag måste försöka ta mig tillbaka hit. Jag trivs här i bloggandet. Min Lilleman är 1 år och 3 månader. Kanske, kanske jag börjar få orken tillbaka snart? Då ska jag fortsätta blogga.

 Nu ska vi dammsuga, DET tycker Lillen är det bästa som finns! *skratt* Sköt om er därute, tack för att ni bryr er!

Kram

Sluttjötat för nu

Efter två veckors förkyldningselände och sedan en dålig ost som gav diarré och magsmärtor i 5 dagar är jag nu i toppform. Nästan. Om jag inte var så förjordat trött och hade så ont! Hösten, den älskade hösten är här. Mina muskler knyter sig, jag har svårare att gå, Lilleman är tung att bära och orken tryter. Dags att plocka bort några kära projekt och satsa på att sova bra, minska smärtan i handlederna och ha mer ork till vintern. Då ryker bland annat denna blogg på ett tag. Jag orkar inte skriva blogg med mina stela fingrar, räcker med att maila då och då. Dessutom blev det ingen ljung på balkongen Kan inte plantera den och göra iordning, har för ont. Vi har ställt iordning balkongen inför vintern istället. Kommer inte baka något på ett tag heller. Hur skulle jag klara det?

 Tråkigt men sant. Jag lämnar er för ett tag framöver. Självklart ska jag se till och komma tillbaka. Det är själva målet! Kanske jag till och med kladdar en kort rad ibland?

 Det har varit jättekul att blogga och läsa andras bloggar här. Eran värme och omsorg är stor! Ha en helt underbar höst och ta hand om varandra där ute!

Med kärlek;

Zimak

   

Förkyldningstråkigheter

Mm, det stämmer, jag är lat. Och sjuk. Hela familjen är rejält förkylda och jag har ingen som helst ork kvar till att blogga. Sorry.

Återkommer när orken ropar; ”Wiiiiiiiiiihoooooooooo”

4 detaljer jag aldrig använder

1. Läppglans (bara i kombination med läppstift)

2. Fluga (kan inte förstå varför)

3. Fondation (oh, va jobbigt o kletigt! hahaaaa)

4. Scarf (o hur ska ja få tygtrasan att hänga snyggt när jag har en så kort hals?)

Nu undrar säkert många (Malin o Mille…) ((Jaja, de är många på sitt lilla privata sätt…)) varför jag inte har med kalsonger på listan… Hehe, vem fan orkar bry sig? En y-front ser väl nästan ut som ett par stringtrosor bakofram? *asg*

*Blaaaaaaaaaaaaaaah!*

Utmaning om beteenden

Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.

Vanor/ovanor eller tvångsbeteende, välj själv!

1. Jag MÅSTE gå ut och gå en promenad varje dag, annars får jag abstinens.

2. Det finns alltid antingen majs, gurka eller morot på min tallrik två gånger om dagen. Helst lite av alla tre sakerna!

3. En av mina tvångshandlingar är att räkna orden i meningar som folk säger. Helst de som pratar sakta (såå irriterande!) Är det jämt antal ord i meningen så svarar jag med jämt antal ord och tvärt om. Tur nog så håller jag inte på med detta för ofta… *S*

4. Jag dricker minst ett glas mjölk om dagen. Helst till middagen.

5. Jag säger gärna rakt ut vad jag tycker om saker och ting. Svårt för folk som försöker vara alla till lags genom att vända kappan efter vinden.

6. Jag blir nästan aldrig nöjd med min frisyr (Every day is a bad hairday).

7. Jag dyrkar stålull

8. Jag buggar gärna med sambon i vardagsrummet!

Jag utmanar Malin, Geddfish och Miss Terious.

Sover till och från…

Tror vi har lyckats ganska bra med nattvanorna nu. Han sover hela nätterna med undantag för att jag får gå upp runt 3 och stoppa i nappen. Däremot är kvällarna lite träliga. Ny vana; Dricka välling, somna, bli nerlagd i sängen. Vakna efter 15 minuter och vrålskrika för uppmärksamhet. Varför vaknar han?

Det tar ca. en halvtimme för honom att komma till ro och somna om, sen sover han hela natten. Hm…

Såg att jag hade fått en utmaning, tänkte kika på den!

Hälsar Mille välkommen tillbaka efter PSD, (Planetes Största Datakrasch). OBS! Kraschen hade INGET med min blogg att göra… :p

Vi gjorde som ni sa!

Nu har vi pratat med flera föräldrar, med Bvc och så har jag frågat er på bloggen… Hur får jag ungen att sluta äta på nätterna och soooova? Vi kände egentligen att det är helt fel tillfälle att vänja av honom vid detta nu. Sambon behöver verkligen sin sömn och jag är ganska sliten jag också, och att då ha en unge som ska skrika varje natt i en vecka kändes inte lockande. Därför tog vi inte tag i eländet.

Meeeen… efter att de flesta vi pratat med sagt att det enda sättet att få honom att sluta äta är att låta honom skrika, stoppa i nappen då och då, och bara sitta bredvid honom lugnt och stilla, så sa jag till sambon ”okej, vi testar!”

Så jag svängde över till grannen och lånade pump så vi kunde pumpa upp en madrass till sambon och så flyttade vi in han i ett annat rum. Sedan tog jag första natten med Lilleman. Han fick välling kl. 20.00, sedan vaknade han kl. 23.00 och skrek i en timma innan han somnade. Det var enerverande ett tag där, men jag höll i. När han väl somnade sov han hela natten!!!

Natten efter var värre. Då vaknade han kl. 23.00 och skrek till kl. 04.00. Jag trodde jag skulle bli tokig! Gav honom ett par klunkar vatten då och då, sa ”Lilleman ska sova nu” och rättade till kudden. Men han bara skrek och skrek…

Natten till idag skulle sambon ta Lilleman för jag skulle ut och dansa en sväng. Jag behövde verkligen komma iväg efter en veckas isolering med vattkoppor! Nu äntligen kan vi gå och träffa andra barn på måndag igen.

Iallafall så somnade Lillen kl. 20.00 igår kväll och vaknade kl. 07.15 idag! Vilken grabb, så duktig!

Nu ikväll går det sämre igen. Han har redan skrikit en timme, hoppas han somnar gott snart. Jag ska in och sätta mig på sängkanten nu så att han inte känner sig ensam.

Det gäller bara att stå ut!

Kram;)

Stora Meloner

På min balkong finns det två meloner! Jag är stolt och glad över att de fortfarande växer och frodas! Inte vet jag hur jag lyckas, och inte vet jag när de är klara att skördas. Hoppas bara de går att äta innan det blir kallare! Spännande

Nu undrar jag bara hur många grabbar som kommer googla på ”Stora meloner” och komma till min blogg *skratt!*

Utmaning!

Jag har fått en Utmaning från Curling-mormor att skriva ner 8 typiska fakta om mig.

Detta är min första Utmaning, men har jag fattat det rätt så ska jag svara på frågorna här i min blogg, och om jag vill, skicka utmaningen till någon annan genom att skriva längst ner vem jag vill utmana.

Rätta mig om jag har fel!

Here I go;

1. Jag får ofta höra att jag är en ganska Egen människa, speciell. Detta ser jag självklart som positivt och utnyttjar i form av frispråkighet!

2. Jag älskar att klä mig i svart. Svart, svart, svart. Min garderob är måttligt dyster, men jag har svårt att inte köpa hem svarta kläder. Ett tag i tidiga graviditeten fick jag noja på rosa kläder. Dom använder jag inte alls längre kan jag säga!

3. Jag är i själen poet. Skriver mycket, både poesi och annat. Kanske därför jag gillar svarta kläder?

4. Min familj är det största och bästa jag har! Min sambo och Lilleman är med mig vart jag än går. Redan innan Lilleman så var jag och sambon oskiljaktiga. Han är min bästa vän och det är ju inte så tokigt att dela livet med en sån!

5. Jag har tvångshandlingar dagligen. Det är olika vilka jag sysselsätter mig med, det kan vara allt från tics till att räkna farbröder med glasögon i Ica-butiken. *Haha!*  Tur nog så märks inte mina tvångshandlingar så tydligt. *S* Tvånghandlingarna tror jag kommer från att jag gick hemma två år när jag fick min fibro-diagnos. Hjärnan hade inget att göra och så började jag med detta för att få någon mental näring. Ska villigt erkänna att jag tycker beteendet med tvångstankar är spännande att läsa om. Helst att läsa om andra med tvångstankar och kunna skratta åt att ”det där gör ju jag meeeed!!” :p

6. Jag älskar musik. Både att utöva själv och lyssna till. Får jag välja blir det någon skiva med 50-60-talsmusik, power-metal så som Stratovarius eller Edguy, eller enstaka artister med underbara röster; Alanis Morrisette, Dido, Anastacia eller Svante Thuresson.

7. Jag älskar att resa, har dock inte varit på så många ställen i världen, dock är jag berest inom Sverige. Vackraste platsen är nog Njupeskärsfallet. Länder jag har varit i är: De nordiska, Usa, Spanien, Egypten och Skåne (haha). Länder jag tänker besöka: Laos, Thailand, Peru och Kenya. Minst.

8. Hm. Min älskade balkong – den definierar nog mig i allt. Färger, former, kärlek, plasering, växtlighet, allt definierar mig som person. I växterna lever jag. De är jag. Jag älskar vår stora balkong, jag älskar att göra i ordning den varje vår! Det är min passion att pyssla om på balkongen. Tur att jag inte har trädgård, jag skulle aldrig ha tid med ett jobb

Han kan prata!

*asg*!

Han har nu sagt Lampa. Klart och tydligt sa han ordet och tittade upp i taket! Vad vi jublade! Och Lilleman bara skrattade förnöjt. Han har nu sagt lampa till bollen, blomman, stolen och mamma. *Hahahaha!* Han är bara för härlig!

Jag trodde nog att dagarna skulle sega sig fram nu när jag är ensam med Lilleman, men de går förvånasvärt fort! Idag har vi sprungit på stan och  handlat kläder till oss. Dessutom köpte mamma lite smink vilket var på tiden.

Jag och sambon har planerat in en helg med egentid. Han ska gå ut fredag kväll på krogen, (gör han aldrig annars!) och jag fick ta lördagen. Det ska bli jätteroligt att komma ut igen. Har blivit tätt nu med möhippa och bröllop, suget är sååå starkt efter att få dansa, dansa, dansa. Tur att man bor ihop med en massör Jag ska försöka tvinga ner Malin hit så att vi kan käka en bit o dansa arslet av oss.

I natt ska sambon få sova i studierummet. Vi har lånat en madrass så att han kan få en hel natts sömn. Vi är båda ganska slut av Lillemans nattliga bravader. Han äter fortfarande 3 gånger per natt. Vi har provat allt; Låta honom skrika sig till sömns, låta honom äta mycket mer än vanligt på kvällen, byta ut vällingen mot gröt, ge både välling och gröt på kvällen, ta bort mjölk och bara ge välling på natten för att han ska bli mätt och sova gott. Men nej, ingenting fungerar!!!

Snälla, rara mammor och pappor därute, om ni har något tips förutom att ”stå ut och låta han skrika i en vecka så går det över” så är jag tacksam! Vi måste få honom att sluta äta på nätterna och sova bättre. Det är ok med ett mål per natt, men 3?!!!

 Nä, nu ska jag gå och rita en teckning eller nåt. :p

Pöss på er där ute!

Tjohooooo!

Nu är jag tillbaka både fysiskt och mentalt från festligheterna!

Det har varit ett fantastiskt bröllop. Brudparet hade så tur med vädret. Det var utomhusvigsel och ganska varmt. Uppehåll och någon solglimt. Dessutom var det uppehåll hela natten förutom ett kort disregn. Men det kan man ju stå ut med!

Jag och sambon sjöng på vigseln, det gick faktiskt bra trots förkyldningen. Bruden grät och jag grät. Haha, hon gjorde det svårt för mig vill jag mena…

Sedan skålade vi och gick in i partytältet för att äta bröllopsmiddag och festa. Förrätt och efterrätt var suveräna smaksensationer, huvudrätten tyckte jag tyvärr var för salt och kall. Men, det är inte lätt att hålla så mycket mat varm till alla gäster.

Efter middagen så minglades det lite till så dök bandet upp som skulle spela under kvällen. De körde 3×40 minuter.

FY *** SÅ BRA DE VAR! Låtarna var alla sköna gamla favoriter, dock inte de vanligaste coverlåtarna utan de hade hittat de där guldkornen som man ibland saknar när man är ute och röjer!

*Nananananananananaaaaa, you gonna craaaaasch!*

Jag kan tala om att vi dansade mellan kl. 22.00 fram till 03.00 nästan konstant. Jag var klippt slut och genomsvett när vi var färdiga för hemfärd. Ska väl nämna att sambon gick upp på scenen och rev av en låt med bandet framför bruden. Jag blev jättechockad för jag visste inte att han tänkte sjunga! *skratt* Det var jättekul!

Jag tror nog att brudparet är jättenöjda med sin bröllopsdag. Bruden bar dessutom den vackraste brudklänning jag sett. Hon var som en älva…

Vi själva tänkte på Lilleman då och då, men jag måste säga att vi släppte loss över förväntan. Vi tog verkligen till vara på tiden tillsammans och passade på att bete oss som tonåringar igen *S* Min (Milles?) klänning gick också hem! Däremot ska hårfrisörskan få sig en skrapa imorgon. Dels så blev frisyren jättestel och tråkig, vilket jag redan sagt till henne. (Hon hävdade att mitt hår var i sådant skick att det inte gick att ”busa” till det så mycket…) :0 Dessutom höll inte frisyren, jag fick gå in på toaletten och nåla om den 2 gånger under kvällen. Värdelöst.

 Nu kallar plikten igen. Disk och så hänga tvätt. Kram på er därute!

Imorgon smäller det!

JAAAAAAAAA!

 Äntligen är snart dagen kommen då det är bröllop! Våra goda vänner gifter sig och det ska bli så roligt!

Vi har hittat på en hel del roligt under kvällen och jag och sambon ska sjunga på vigseln. Synd nog så har jag gått och blivit förkyld (jätteskit!) men vi tar det som det kommer.

Jag börjar dagen hos frisören, sedan ska vi ordna det bra för barnvakten innan vi sätter av till festhålet. Ujujuj vad jag ser fram emot detta. Inte bara just bröllopet i sig, utan också att jag och sambon får åka själva, utan Lilleman. Vi får komma iväg och göra någonting bara vi. Tror vi kommer dansa hela kvällen (så långt kroppen håller) och bara mingla och äta, äta, äta!

Ha en underbar helg vänner, det ska vi ha! :p

Inte nuuuuuuuuuuu!

Vad är det som vi alla måste gå igenom men som alltid kommer så olägligt?

VATTKOPPOR!

Vi ska på bröllop på lördag och Lilleman har gått och fått vattkoppor så lägligt! Dessutom åkte han på en förkyldning dagen efter så han är lite däven kan man säga. Stackars liten! Men jag tror vi har en mycket lindrig variant, han har bara 12 koppor

Nu måste vi ringa till barnvakten och höra så att hon har haft vattkoppor och att hon fortfarande kan vara barnvakt annars har vi ett väldigt problem. Och det är årets mesta fest vi ska på – kan inte missa!!! Åh, vad göra? Hoppas, hoppas att det går bra för barnvakten och att Lilleman inte blir sämre!

Detta är ursäkten till att jag inte bloggat på ett par dagar

Världens coolaste Bikini!

… men tycker ni inte att Bikini-banden ser ut som telefonsladdar?

Vilken reklam för området!

*Skratt!* Foto/tv-folket har nog haft sitt sämsta uppdrag hittillls, men vi på festen hade kul!

Först å främst så droppade två familjer av, så vi blev bara 4 familjer, allt som allt 14 personer. Dessutom blev det dåligt väder, så vi flyttade in skivan till en grannes lägenhet och dukade långbord. Då ringer pressen o frågar var vi är. Vi berättar att vi kommer vara inomhus, och efter 20 sekunder så står det 6 personer från tidning och tv i den lilla lägenheten! Vi fick snabbt reda på att dessa herrar trodde att våran hyresvärd sponsrade festen och att de skulle filma det som en ”reklam/grannsämjauppvisning”. Vi förklarade att det inte var nån som hade betalat det här kalaset åt oss. Snacka om att hyresvärden försökte göra sig hörd gratis!

Vi snackade lite, de var väldigt rara. (Grannarna alltså… hahahahaha). Sedan dukade vi upp och satte oss för att äta och bli filmade och fotade. Jag hade dagen till ära tagit på mig en svart tunika för att dölja vissa förlossningsspår När vi så skulle börja äta så säger en kameraman; ”Ni får nog ta bort flaskorna på bordet” och pekade på spriten. Fulla i garv slängde vi ner dem under bordet och fortsatte. När väl filmkameran rullade så satt vi och åt och pratade. Vi fällde in repliker som

”Det är hyresvärden som står för spriten”

”Kräftorna fiskade vi i ån inatt”

”Vi bor egentligen inte här, killen som äger lägenheten är på semester”

Jag kan ju säga att de hade ett bestyr att få till ett bra reportage! *skratt!* De intervjuade bl.a mig. De frågade vad som gjorde en bra kräftskiva. Jag svarade; ”Bra grannar och en tallrik”. Alla garvade vid bordet. Sedan intervjuvades sambon. De fråga samma fråga (ville väl få ett vettigare svar) och han svarade; ”Jag är född i Kräftans tecken och skulle aldrig äta mina kompisar, jag äter revbenspjäll”. *Asg* Fan, det gick ju som på räls det här! En tredje fick frågan; Varför har ni inga hattar på huvudet? Hon svarade; ”Vi kör på kvalité istället för kvantitét, kräftorna var dyra…”

Nä, stackars reportrar. Men vi hade skoj! Vi skratta och prata till sent på kvällen (skivan började redan vid 15). Men jag tror att efter lite ihopklipp kan de nog få ut något vettigt ur allt filmat

Nu har jag sprängt

6000-besökargränsen!

Tack rara ni!

Kontakt!

Äntligen har det hänt!

För er som inte vet;

Jag har en extremt ovanlig defekt på bindväven, sk. Pseudoxanthoma elasticum, vilken upptäcktes 2003 genom att jag fick två små identiska, apelsinskalsliknande fält i nacken. Genom biopsi fick vi vet att jag har Pxe (förkortning) och att den var så pass ovanlig att ingen läkare i Sverige har någon slags utbildning i eller information om sjukdomen. Självklart tog detta hårt på mig. Defekten gör min bindväv elastisk och så småningom kan huden börja bli missfärgad och hänga i stora sjok. Det krävs plastikkirurgi för att  få ordning på huden. Dessutom sätter sig sjukdomen i kärlen, vilket kan ge en del jobbiga utgångar.

 Jag har länge surfat efter fakta om sjukdomen, varit i kontakt med folk i Usa och har även fått en läkare i Sverige som (slött) tagit reda på mer fakta om sjukdomen. Har också en Vc-läkare (gudomlig) som har hjälpt mig med remisser till olika instanser så att man kan ha koll på min kroppsstatus.

Nu äntligen, efter att ha skrivit om sjukdomen i en annan blogg och på ett par forum så har jag fått kontakt! Jag har hittat en familj till i Sverige som står inför samma prövning med denna sjukdom. Jag fick först ett meddelande i min gästbok med mailadress och efter att ha mailat varandra så ringde jag igår kväll upp personen som tagit kontakt. Det är ett av deras barn som fått diagnosen och de är lika vilse som jag var när jag fick diagnosen. Vi pratade ett tag och delade erfarenheter, fakta och känslor. Jag kan säga att de verkar vara en varm och härlig familj.

Jag är så glad att jag ringde det där samtalet! Någonstans i mig så sa det ”klick”. Det hände något. Dels så förstod jag att jag inte är ensam i hela Sverige, dels så blev sjukdomen ännu mer påtaglig. Det är svårt att tackla denna diagnos, den är svår att förstå, ovanlig och går inte att medicinera.

Men äntligen är jag inte ensam, för att vara egoistisk… för jag önskar inte någon sjukdomen. Men man känner sig lite mer modig nu när någon mer går igenom den och finns där om man behöver prata. För det kändes så med denna familj, man kan prata om det. Tack!

Om du, eller någon du känner har Pseudoxanthoma elasticum, kontakta mig genom att skriva en kommentar här under. Fyll i din mailadress i fältet, det är bara jag som kommer se den, så mailar jag dig/er.

Apelsinliknande hud i nacken

Reportage

Jaha, då är dagen D kommen imorgon lördag. Reportrarna kommer då istället eftersom vi ska ha en stor kräftfest nere på grönområdet. Jag tänker självklart ha på mig något kort, tight, urringat, svart och dyrt. Hm… måste nog gå och shoppa! *Hahhaahahahah*

Jag har beställt 10 svenska kräftor från charken som jag ska avnjuta ihop med cola och gott folk. Sambon äter inte kräftor och ska köpa revbenspjäll. Jag får väl återkomma om hur kräftskivan var, nu ska jag läsa runt bland era bloggar en sväng medan Lilleman sover!

Tänk att man

bor så här vackert!

 En granne som är med i vårat grill-taco-tjoho-gäng (eh?) blev idag uppringd av områdesansvarig. Han hade hört rykten om våra grillkvällar och frågade om han kunde ta med sig en reporter och göra reportage om våran gemenskap i området. Så i morgonkväll MÅSTE vi ha grillfest eftersom de ska ta kort på ”den fina gemenskapen”. *Skratt* Det är ju urläckert! (Ja, självklart Mille ska jag ha på mig MIN rosa klänning…) *asg*

Nu har vi börjat borsta tänderna

… alla två