Mycket försäkringskassa och lika mycket mat

Idag har vi varit och gjort andra vaccinationen på Lillen. Det blev ingen sist för han var förkyld. Efter en liten tår så var det klart och familjen delade på sig. Far och son skulle hem och busa och äta, jag skulle ner till försäkringskassan med ansökan om bostadsbidrag och nytt läkarintyg. Innan vi skildes åt så sa jag till sambon att nog Lillen kunde flaskas vid halv elva så kunde han få gröt vid Ett när jag kommit hem. Därefter satte jag mig på bussen.

Glad i hågen anlände jag till försäkringskassan. Jag skämtade bara! Likgiltig klev jag in genom Fk:s dörrar, vinden blåste till i mitt hår av draget från fläkten som var placerad på ett bord intill. Asch. Okej. Jag gick till Försäkringskassan och var där tre minuter innan de öppnade. Där stod ett helt gäng och väntade med spänning på att dörrarna skulle slå upp. In rusade vi och ställde oss på en svensk typisk kö (en trängde sig före i vanlig ordning) bakom nummerlappsmaskinen. Jag fick nr 12. Jippi.

När man väl sitter där och väntar så inser man att man sitter och tänker; ”Men vilken tid den där mannen tar på sig!” ”Hon där, fattade hon inte hur hon skulle skriva i sina papper?” ”Det finns ingen möjlighet att den där bruden baaara pratar om sitt försäkringskasseärende.” För man orkar inte vänta, man vill bara få saker och ting gjorda. Och efter sega 40 minuter är det äntligen min tur! Och vad tror ni händer? Jo, JAG, som satt och tänkte om andra att de tar tid på sig, sitter en hel timme med handläggaren och försöker räkna ut bostadsbidraget! (Jaja, vi hade räknat ut det, men det visade sig att de precis bytt blankett så jag var tvungen att fylla i en ny, dessutom hade vi räknat fel på sambons CSN. Det är ett lån och ingen inkomst men 80% av bidragsdelen ska räknas med så hela slutsumman blev ju feeel!) Men det har jag ingen skyldighet att berätta för er, vi kan väl nöja oss med en bättre bortförklaring; ”Och när jag kom ner till Fk och dörrarna öppnades så rusade folk in och tog nummerlappar. I kaoset som uppstod råkade jag förväxla min bostadsbidragsansökan med en annan och det tog bra lång tid att leta upp han i folkhavet när vi väl kommit på att det inte var mitt personnummer på pappret…”

Ja. Jag har en konstig dag. Måste vara vädret.

När jag väl var hemma igen berättar sambon att han hade fått ett hjärnsläpp! *skratt!* Han hade åkt hem och vid 11 så hade han tagit fram ersättning och värmt på. Medan flaskan stod i vattenbad på spisen hade han gjort gröt och matat Lillen med det samt gett honom päronpuré. Därefter satte han Lillen i knät och tyckte att ”Nu borde han väl vara bra hungrig efter lite mjölk!”

*Skratt!* Till råga på allt så drog ungen i sig hälften av mjölken och somnade jättemätt! Inte förrens då kom sambon på att han hade gett Lillen både mjölkmål OCH lunch i ett! *hahahahhaha*

Nu ligger de båda och sover gott ihop. Jag måste tyvärr in och väcka herrarna, för om en kvart serveras det middag och sedan blir det lek i badkaret med mamma! Det är en av favoritstunderna i veckan, när Lillen ska bada. Han är inte rädd för vatten längre och plaskar mer än gärna. Han är så lycklig och har så roligt i badet, mitt hjärta hoppar av glädje dessa stunder!

Jaha då var man ägare av

en massa underbara blommor! Jag och sambon gav oss av i morse på långpromenad och handlade. Det blev inte riktigt de blommor vi räknat med. Petunior blev det – blålila – och mellan dem blir det slingerkrasse och i mitten vit hänglobelia i tre balkonlådor. På golvet blir det två gurkplantor, en tomat och en MELONplanta!! (Årets nyhet förutom grapefrukten). Det blir ju också grapefrukt, allt i färgglada 10-litershinkar

Sedan kommer tre klassiska mörkgröna krukor i olika storlekar, den ena med rosbuske i och de andra två med Tagétes. Sedan en stor, ful plastkruka på fot där det blir hänglobelia o krasse utav bara Helv**e *skratt!* (Allt för o dölja plasten). På bordet blir det två rara, små hinkar, en med luktärter i och en obestämd. Sambons smultron vete sjutton vad jag ska göra med *Skratt!* men det blir nog i en avlång nånting längsmed ena kanten typ hej.

I år är det första året då jag inte tagit hänsyn til färg och sånt, jag orkar inte. Köper lite det vi har lust till och blandar hejvilt. Brukar ha vackraste balkongen i grannskapet (skryyyyt), men i år känns det rörigt. Fast det kan bli hur läckert som helst sååå det gäller att hålla ut!

Nä, detta inlägg var inte så jätteroligt för nån annan, mer jag som njuter av mina underbara växter. Återkommer senare med nån rolig historia, en bild på grannen eller en länk till nån film om hur man förlorar i Svälta Räv.

Jättespännande kläd- och balkongsnack

Idag tog vi en sväng till stan för att gå till försäkringskassan. Jag svängde in i en nyöppnad butik för att titta lite på kläder. Jag känner mig så tråkig i det som jag har nu. Hela kroppen har ju förändrats efter graviditeten och jag har fortfarande lite hängmage så jag behövde verkligen hitta något som döljer lite

Väl inne i butiken inser jag att det finns MÄNGDER med fina kläder! Brukar inte hända mig en sekund, men där hängde dom! Så jag plockade åt mig och gick in i en provhytt och allt gjorde min figur rättvisa utan ett plagg – den tröjan jag tyckte var snyggast. Pappa och Lillen var hejaklack och gav komplimanger Eller, vi tror att Lillen gav komplimanger, han skrattade i alla fall

Det blev att jag köpte nån mörklila blommig tröja med låg midja som gjorde mig längre, och en svart, lite bylsig babydoll-t-shirt *öööh?* som blev en favorit. Resten hängde jag snällt tillbaka. Jag ska ju lägga pengar på min kära balkong i veckan och det brukar ju skena iväg ganska bra.

Just nu har jag 2 grapefruktsplantor, 1 tomatplanta, 40 Tagétes (ska ge bort lite), 8 smultronbuskar, 3 luktärtor a la busksort och en död rosbuske. Har även precis satt vindruvskärnor på försök och i veckan anländer 2 gurkplantor, 15 petunior och en ny rosbuske. Dessutom ska jag odla krasse i blomlådorna mellan petunierna.

Ni förstår att jag verkligen lääääängtar efter att få göra iordning balkongen! Har ju inte hunnit det ännu då sambon har måst läsa hela tiden så jag har haft Lillen långa tider. Men nu så! Apropå det; Han låter hälsa och tacka för lyckoönskningarna och säger att tentan känns jättebra och han blir förvånad om han inte har klarat den!

Kan ju nämna att försäkringskassan stängde kl 15 så jag hann inte dit efter klädshoppingen, mycket irriterande. Dessutom har de helstängt imorgon så jag måste åka en extrasväng på torsdag bara för att få hjälp att fylla i lite papper.*Suck!*

Jaja, life sucks, then you marry one that doesn’t.

Det blev ju riktigt gott!

Vi fick folk på middag här ikväll. Är ganska uttömd efter att Lillen har skrikit i ett dygn. Nu har han äntligen fått ordning på magen och har varit jätteglad och pigg på eftermiddagen och kvällen. Gästerna var trevliga och maten blev väldigt god!

Måste ju ge er receptet på en ihopkastad-i-farten-kycklinggryta!

6 pers.

3 kycklingfiléer nedskurna till strimlor (eller nåt)

En påse fajitas-mix (Finns i din tacohylla)

Tre normalstora morötter

En bit vitkål

En burk minimajs

En burk kokosmjölk

 Instruktioner för Dummies *haha!*

Strimla morötterna i små avlånga stavar. Strimla vitkålen och skär minimajsen i bitar.

Stek kycklingstrimlorna i en stekgryta så de får lite färg. Släng på Fajitaskryddan o rör om snyggt. Häll i kokosmjölken, rör om och låt puttra i 10 minuter. Släng på pasta eller ris. (Gärna i en gryta med vatten…) Lägg i grönsakerna och kålen och låt puttra ytterligare 10 minuter. Sådär, servera i en typisk skål och njuuuuut!

Ps. Glöm inte cocktailcapris, oooerhört viktigt att njuta av!

Tack Suzan, fast du inte vet det så var du med och inspirerade till denna gryta! Fast det fattar du säkert nu… jag hade inte testat Fajitaskryddan innan jag träffade dig!

Behåll lugnet… tssssssssss…

Jaha. Då har man lagt Lillen i sängen för femtioelfte gången ikväll. Inget blev som vi trodde. Sambon skulle plugga fram till 21 sedan skulle vi se ”Oceans eleven” – en mkt bra film – men det blev knappast så. Lilleman fick en fruktansvärd magvärk under dagen. Han skrek och grät så vi blev alldeles villrådiga. Sambon behövde plugga så jag gjorde mitt bästa för att behaga Lilleman. Vi busade och lekte, tröstammade, åt katrinplommonpuré och sov små korta powernaps. Det gick väl sådär fram till eftermiddagen. Sedan klockan 18.00 har han gråtit och klämt (som vi säger när han försöker bajsa) konstant. Han har varit helt otröstlig långa stunder och man har bara vyssat och tröstat och ammat och vaggat fram tills nu. Till sist fick han ut en liten, liten klutt (vi firade ) och nu har han för en gångs skull somnat så tungt att han kanske kan sova ett par timmar.

Sambon, som har en jätteviktig tenta kl. 08.00 imorgon är föga glad. Men vi kämpar på. Jag har lovat att ta Lillen under natten, men i denna lilla lägenhet skär hans skrik genom väggarna. Nää, jag hoppas den lilla sötnosen får sova gott nu så att pappan hans kan skriva tenta utan problem imorgon!

Tack för Gratulationerna på Mors Dag! Ja, det är min första, och den var tung. Men vem sa att just Mors Dag skulle vara en av de enkla dagarna?

Film o sånt

Lördag.

Det blir film, räkmackor, smågodis, chips, pussar och en dusch. Ser fram emot alltihop! Antar att jag kommer läsa lite bloggar och chatta lite också. Måste få min sedvanliga dos innan läggdags

Sambon skriver sin tenta på måndag. Ååååh vad jag håller tummarna! Det känns faktiskt bra!

Hinner inte skriva mer, nu börjar duschen! *Blaaaaaaaah!*

Vårdcentralsaktörer

Idag har jag varit på vårdcentralen. Jippi. Vanlig rutinundersökning. Det slog mig i väntrummet att jag var representanten för ”kvinna med barnvagn” idag. Låt mig förklara;

Alltid när jag sitter i väntrummet på en vårdcentral eller liknande (polisen mm. hahahaha) brukar jag se ut olika representanter för olika människokategorier. Och det slår mig att det nästan alltid i ett väntrum finns;

- Mannen 60 + som söker för värk/tinnitus i örat

- Damen 80+ som pratar för sig själv

- Den 16-åriga killen som har mamma med sig (och skäms för det)

- Kvinnan 40+ som egentligen inte har tid med att gå till doktorn

- Kvinnan med barnvagn (jag idag)

- Paret där tjejen är sjuk och killen är tvingad att följa med, ”för det är faktiskt bådas angelägenhet när någon blir sjuk…”

- Nykomling; Kvinnan 30+ i lite rufsigt uppsatt hår och moderna glasögon med en lap-top i knät

Så här var det, jag satt snällt o väntade på min läkare. Bredvid mig satt en gammal dam och en karl i 50-årsåldern. Karln började prata med mig och frågade lite om Lillen som låg och sov i vagnen. Han sa att han själv älskade barn och hade 3 vuxna. Då kommer en läkare gående mot honom, stannar upp och ger honom ett papper;

 ”Ursäkta, men kan du ta ett urinprov också?”

”Varför det?”

 ”Ingen fara, din sänka var lite hög bara…”

”Här sitter jag och småpratar med en söt kvinna och ni ber mig att pissa i en mugg mitt framför henne!”

Han tittar argt på läkaren, ursäktar sig till mig och går mot toaletten. Jag skrattar hysteriskt inombords!

Det blir inte lättare av att den gamla damen gör sin röst hörd några minuter senare. Doktorn kommer och ropar upp hennes namn;

”*****”

”Ja, det är jag!”

Läkaren tar armkrok om den gamla damen, går mot ett rum och fortsätter;

”Jag tänkte läsa på lite om din sjukdomshistoria, men du har ju inte varit här alls i dina dar!”

”Nä, jag har inte varit här sedan de började folkbokföra.”

”Men det var väl typ på 1700-talet?” ler läkaren lite fundersamt.

”Precis.” svarar gumman iskallt.

Asså, jag hoppade i stolen! Så otroligt skön tant Sååå vill jag bli när jag blir gammal. Ironisk, bitsk och illvillig. Moahahahaha!

Nä, dags o hoppa i säng. Natti!

Baka, baka liten kaka…

Sååå! Allt detta bakande som försegår i alla bloggar gör att jag inte kan vara sämre! Svärfar var över med rabarber i går och när Lillen tog sin eftermiddagslur idag satte jag igång att göra Rabarberkakor! 2 stycken blev det. Den ena delade jag på hälften och gav bort till två härliga grannar, den andra frös jag in. Självklart skar vi bort var sin bit, sambon och jag, vilka vi nu mumsat i oss framför tv:n. Här har ni receptet på Rabarberskakan, den blev jättegod! ——-> Mumma

Här kommer bilder på mig och kakan; *skratt!*

                            

    Lukten                               Lyckan                           Smakbiten

*Skratt!* Ja, vad gör man inte för lite kaka till kaffet!  

Snor – två olika saker

 Snor 1.

Sådär. Då vaknade den lilla familjen och var förkyld. Lillen har snoret rinnande nedför näsan hela tiden, gnäller och sover korta stunder i omgångar. Vi vuxna har bara värkande halsar än så länge. Mamma tyckte det var underbart när Lillen fick mat kl. 12. Snoret rinner och det är gröt runt hela munnen. Mm, det kliar visst lite grann i näsan, och VIPS (apropå vips så har jag ätit paj och vaniljvisp ikväll… vips-visp… jaja) så har Lilleman kletat ut allt snor och gröt i ansiktet, på kläderna, haklappen och halva byxorna. Mamma suckar djupt som mammor gör och ser fram emot att avsluta måltiden. Då hör man att det brakar till i byxorna. ”Helrenovering från topp till tå!” Å det kan vara en hel del mys! Vi sjunger och kittlas en del på skötbordet, det är så bra höjd på det. Man kommer nära varandra, får bra ögonkontakt och om man är lite extra busig kan mamma avleda buset genom att ge Lillen en flaska babyolja att hålla i och titta på. DET är härligt!

Snor 2.

Vi var på BVC för vaccination och gav oss iväg i regnrusket. Väl där parkerade vi barnvagnen för att gå in till sköterskan. Jag tog av vagnregnskyddet och lade det under vagnen då det var så blött. När vi så kom tillbaka för att åka hem så inser vi att någon har snott vårat regnskydd till vagnen! VILKEN JÄKLA FRÄCKHET! Vi pratar om vuxna människor som får för sig att SNO något som de anser sig behöva för att det regnar ute. Någonstans glömmer de att de tar saken från en familj med exakt samma behov, men som har betalat för det. Betalat för att slippa att ens barn ska bli nerkyld och blött. Sånt här gör mig så arg! Folk som inte kan hålla isär begreppen ”mitt” och ”ditt”…

Nä, dags för en kaka och lite piip. 2 bra humörshöjare!

Kom på ett sätt att göra mig glad!

Jag har skrutit om den förr, jag skryter om den igen;

6bilder.se

Detta är länken som verkligen får mig att skratta! Noah fångar med sina bilder ett ironiskt och fruktansvärt sant sätt att se på människan. Den lilla individen speglas ofta. Tvångstankar, stress, neuroser, mardrömmar, ångest och färglatt. Alltihop serverat på en enda sida!

Till Noah säger jag bara;

You make my day! 

Jag ska bara orka.

Detta blir personligt. Mycket personligt. Ringde jobbet idag och pratade med en i personalen. Hon sa att jag lät väldigt ledsen på rösten, ”Vaddå menar du?” sa jag och försökte låta gladare. ”Du låter stressad och ledsen, vad har hänt?”

Nu är det ju så att det har hänt typ 104 saker på kort tid. Jag mår ganska mycket skit just nu. Är sjukskriven för tillfället på mina 25%, känner att jag inte orkar något. Att ta hand om Lillen är en stor bedrift varje dag. Att lyfta, bära, kela, amma, söva och busa. Det är otroligt jobbigt men det går. Det bara måste gå.

De senaste veckorna har det ju varit väderväxlingar. Fibromyalgin är alltid som värst då. Den jävlas något så grymt att min värld blir ganska svart. Jag går i ett töcken av smärta och stress. Jag är försiktig med att visa det för Lillen, han ska ju absolut inte behöva känna att mamma är ledsen eller stressad! Och vad händer? Jag låser in smärtan, djupt där inne… jag pressar sönder den till en liten boll och förtränger den. Sen, när någon frågar ”Hur mår du?” så brister det. Bollen tvingas upp till ytan och jag känner tårarna brinna under ögonlocken. Men jag har inte gråtit. Än. Duktiga, duuuuktiga jag.

Konstigt nog är det någon slags söt-sur blandning som jag tar mig igenom. Å ena sidan mår jag skit och är gråtfärdig, å andra sidan myser jag med Lillen och sambon när vi sjunger och kittlas och tycker att livet i allmänhet är väldigt bra.

Någonstans inser jag att vädrets inverkan är frukten av min smärta. Hur kan man få så ont av detta? Helt otroligt!

Och jag ska bara orka. Jag ska bara le mot folk, hinna till BVC, ringa myndigheter och kuckla med papper, hålla reda på mattider, tvätta och säga till grannen att; ”Åh, har du klippt dig, så fräsch du blev!!!”

NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ! JAG VILL INTE MER!

Det räcker nu.

Snälla solsken och jämna temperatur, kom tillbaka! Du gör mitt liv så mycket enklare.

Gud.

Någon.

Hallå?

Snälla väder.

Jag vet, det blir bättre. Jag orkar bara inte vänta. Jag orkar inte släpa på min värkande kropp längre. Jag orkar inte vara! Men jag måste, och jag står ut. För jävlar så stark jag är som person! Har jag någonsin gett upp? *Evil laughter*

Nu ska jag gå ut i köket och göra lunch och allvarligt tänka över hur jag ska få mig själv på bättre humör. Förslag emottages gärna!

Ett Måste!

Satt igår kväll och surfade runt lite allmänt. Råkade då komma över denna gamla hemsida. Det är ett MÅSTE att besöka den! Bara det att den finns på riktigt får mig att skratta. Denna kille har humor! Sidan är gammal, men jag mailade killen ifråga och bad om att få länka från min blogg till hans genialiska sida. Jag fick ett positivt svar idag. *Skratt* Får se om ni finner detta roligt;

Hur man avslutar ett förhållande

Instängd

Idag är det hemskt jobbigt väder. Det blåser massor, ser ut att börja regna när som helst, men solen tittar fram emellanåt. Jag vill gå ut med Lilleman men vågar inte. På något vänster (Göran Vänster? *haha*) så har vi lyckats trolla bort vagnens regnskydd så jag törs inte bara ge mig iväg sådär. Vill ju inte att vi ska bli dyngsura om det börjar regna. Så vi håller oss inne och letar regnskydd. *Jag kan inte förståååå*

Har insett att det går att spela in egna ljud och skicka på msn för att reta folk. Det roade jag med igår kväll. Så alla ni som har msn Live, skit i att sätta på högtalarna, risken är att ni hör min rostliga stämma viska ironiska kommentarer…

Hm, vilket humör jag är på! Måste vara vädret… *skyller ifrån*

Nä hörreni, nu ska jag kliva ur rummet och lämna sambon ifred så han kan plugga. Tenta i Neurobiologi närmar sig (jätteenkelt) så han behöver all ro han kan få.

Jag kommer också lägga till folk i min Bloggroll, ni som inte vill vara där, säg till så plockar jag bort er, annars hoppas jag det är fritt fram att slänga dit era bloggadresser!

Trevlig blåsig lördag!

Tack för kommentaren och välkommen Mille. Frågade faktiskt sambon om vi skulle ta ett familjeporträtt i blåbärets tecken. Han skulle fundera på det…

Oj vad tekniskt svårt det var att få färg på tillvaron!

*Skratt!* Äntligen har jag förstått hur man skriver med färg på bloggen! Och det var hiskeligt svårt att hitta den funktionen. Maaaakalöst svårt!

Blåbär äro blå – även runt munnen

Så då var det dags för Lillen att testa på blåbärspuré. Han får alltid någon fruktpuré vid 12 efter gröten för att hjälpa magen. Hittills har det varit päron eller äpplepuré som ätits med stor förtjusning men nu tänkte vi ge honom blåbär. Väl medvetna om att det kan bli fläckar och blå spyor överallt, tänkte vi att han ändå måste få smaka. På bilden ser ni en ung herre som är otroligt lycklig. Blåbär var ju jättegott och det vill han ha mer av. Att han sedan spydde ner en tröja, en filt och två handdukar spelar ju inte honom någon roll. Mamma var måttligt förtjust, men kan knappast undanhålla honom denna smakupplevelse. Det får bli blåbärspuré de dagar jag orkar tvätta!

Hungrig!

Här sitter jag och är fruktansvärt hungrig! *knaprar salta kex*

Sambon är ute och löper och Lillen sover sin eftermiddagslur. Vi ska ha grönsakssoppa till kvällsmat, något av en favorit, men jag kan ju inte göra iordning den förrens sambon kommer hem, då hinner den kallna. Nä, jag sitter snällt här med en skrikande buk och tänker på kladdkaka som Curlingmormor lockar med i sin blogg ibland. Nu är inte kladdkaka något man äter till middag, men uj så gott det är!

Varför pratar jag nästan alltid om mat?? Jag chattar med folk om mat, jag skriver om mat, jag pratar om mat, till och med när jag kommenterar i era bloggar så blir det om MAT! Jag måste ha någon slags fetisch (hur stavas det?) *haha* vad gäller mat. Jag älskar att gå i matbutiker och plocka ner varor i vagnen. Bestämma vad som ska landa på min tunga kommande dagar. Jag njuter hejdlöst av att stå vid spisen och röra ner färsk timjan i en sås. Jag formligen ÄLSKAR att fiska upp vaniljstången ur gräddblandningen som ska bli panacotta. Favorit, alla kategorier är nog Ceasarsallad med mycket parmesan. Ja, okej, den ligger delad etta med min egen variant av mozaka.

Jag älskar mat.

Hittade föresten en rolig sida när jag googlade på smörgåsbord! *skratt* ———-> Info om Sverige

Jag vet inte vad de skrivit, men bilderna var fina! *Dreglar*

Nuuuu ska jag gå och lukta på soppburken, haha!

Stor Liten Grabb

Har rensat i Lillemans klädbyrå. Det är lite sorgligt. Han har precis vuxit ur stl. 68 och gått över i stl. 74. Man tittar lite extra på den röda tröjan som det står ”Soccer” på, den blåa tröjan med hoppande delfiner och byxorna med sidofickor. Åh, han får inte växa mer nu! Kläderna är så små och söta på tvättlinan. De är så gulliga på honom och tar ingen plats i lådorna. HAN FÅR INTE BLI STÖRRE!

Jag har gömt undan en liten hög med kläder. Där ligger hans första overall, vår favoritsparkdräkt, en mössa och vantar samt pyjamasen med spöken på. Jag är tvungen att spara detta annars överlever jag inte! Jag måste få komma ihåg hur liten han var, den goa, rara ungen. Åh, mammas bebis börjar bli stor…

Detta vääääder!

Sådana här dagar förstör min kropp. Det regnar, solen värmer, det blåser, åskar, jaaa… hela registret. Och mitt i allt detta sitter jag med min reumatiska kropp och ska orka ta hand om en Lilleman på 8,5 kg. Det är tungt. Morgnarna vaknar jag med fruktansvärd ryggvärk. Jag stretschar innan sambon ger mig en hungrig liten krabat. Det är mysigt att amma i sängen, och jag är tvungen. Jag kan inte lyfta lillen, jag kan inte ens hålla honom mot axeln och rapa honom, det får sambon hjälpa mig med. Jag känner mig så handikappad, så klumpig! Det värker i armar och händer, jag har ingen vanlig känsel.

För att vara positiv kan jag ju nämna att detta släpper av framåt dagen. Det blir lättare och lättare för varje timme som går. Snart så bär jag Lillen, busar med honom på golvet och byter blöja. Men det är morgnarna som är hemska.

Jag önskar att vädret snart blir stabilare. Då kan jag pusta ut för den här gången. Jag kan stå ut med min dagliga värk, men dessa perioder är näst intill ångestladdade. Att en väderväxling ska kunna ta ifrån mig min värdighet är ganska underligt! Men jag blir så dålig att sambon får hjälpa mig göra frukost, klä mig och ta Lilleman. Nu längtar jag efter en stabil och varm sommar. Jag tror stenhårt på att vi kommer få en sådan!

3 konstiga saker

- Det heter arbetsmarknad, men var är alla knallar?

- Är motsatsen till sjukdom friskdom, och i så fall, vem har rätt att döma någon till det?

- Om jag tigger stryk av någon, borde jag då inte vara glad när denne väl slår till mig?

*Ja, jag har inget vettigt att tänka på ikväll, haha!*

Igår var jag i Norrköping och träffade en liten bunt med tjejer som jag bara pratat med på nätet innan. Gemensamt är att vi alla är reumatiker och tycker om tacos *skratt!*. Så vi spenderade eftermiddagen med att babbla om allt mellan himmel och jord samt äta tacos. Det var väldigt trevligt och jag kom på mig själv med att nästan få ont i käkarna av allt prat. Det var så härligt att få komma iväg en sväng från lägenheten och bara vara. Bara mysa med ett gäng tjejer och verkligen få en paus. Ett tankestopp. Det kan betyda mycket när man är sjuk och även när man går hemma med småbarn att bara få ge sig iväg och träffa nytt folk.

Tack rara tjejer för en trevlig eftermiddag-kväll!